Sök

Den OSYNLIGA investeraren

Vem är det vi idag ser som investerare och berättigad ägare av ett företag? Hur påverkar den bilden rådgivningen hos offentligt finansierade aktörer och vad kan det få för konsekvenser för jämställdheten? I den här krönikan vrider och vänder vi på begreppet ”investera”, identifierar kunskapsluckor i det statliga arbetet med att främja entreprenörskap och jämställdhet samt kommer med förslag på hur det arbetet kan utvecklas.


Ett första steg på vägen till ny kunskap, och i förlängningen även en förändring, är att våga problematisera verkligheten så som vi känner den och samtidigt vara öppna för att betydelsen av någonting även kan innebära någonting annat[2]. Det handlar om vår förmåga att se olika aspekter av ett och samma fenomen, där motsägande tolkningar kan välkomnas, utan att någon av dem behöver förkastas. Att förena olika tolkningar bidrar snarare till att vidga vår förståelse för vad det, i det här sammanhanget, innebär att investera.


I krönikan utgår resonemanget från kvinnor, män och parrelationen dem emellan. Det är dock viktigt att betänka att gruppen kvinnor och gruppen män inte är två enhetliga grupper, likväl som att det finns individer som inte identifierar sig inom tvåkönsnormen eller parrelationen. I Sverige finns det i dagsläget alltjämt två juridiska kön – kvinna och man – och det är i huvudsak dessa kön jämställdhetspolitiken är utformad efter. Den övergripande målsättningen är här att ”kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv” (prop. 2005/06:155)[1]. Vissa föreställningar om vår omvärld riskerar därmed att befästas i den här texten, med uppsidan att det kan skapa utrymme för ny kunskap när vi talar om heteronormen i en företagande kontext.

Att investera är vanligtvis en aktivitet som förknippas med tillförsel av externt kapital, där personer eller företag satsar ekonomiska resurser i ett företag, mot ett finansiellt utbyte, vanligtvis i termer av ägarandelar[3]. Under senare år har debatten kring ägarandelar i svenska företag kommit att bli en uppmärksammad fråga, inte minst i relation till hur offentliga aktörer fördelar statliga medel[4]. Landets första nollmätning av hur ägandet i Sverige ser ut visar till exempel att män äger mer än dubbelt så stor andel i företag som kvinnor, 74% jämfört med 26 %[5]. Ser vi till värdet av dessa bolag bedöms fördelningen vara än mer skev. Vidare har det riktats skarp kritik mot avsaknaden av transparens kring hur ägarstrukturen i de bolag som stöttas av offentliga aktörer och statliga medel ser ut[6]. Mot bakgrund av ägardebatten kommer Sveriges innovationsmyndighet Vinnova under år 2022 att börja mäta ägandet i de bolag som ansöker om statligt stöd för sitt forsknings- och/eller innovationsprojekt. Hur det ska ske är dock inte klart, utan ska utredas som en del i det arbete som påbörjas. Det skapar i sin tur goda incitament för att belysa olika aspekter av att investera.


Vem eller vilka ses idag som en rättmätig investerare och därmed även som en legitim ägare av ett företag? Baserat på textens inledande resonemang ter sig svaret på den frågan enkelt:

Investerare är företag och/eller individer som tillför kapital i ett företag, i ett finansiellt utbyte mot ägarandelar. Det kallas vanligtvis för riskkapitalister. Under senare år visar mätningar att deras investeringar i en övervägande majoritet av fallen sker i bolag som ägs och drivs av män. Den här formen av investeringar kan förstås som en aspekt av att investera, men ger en förhållandevis snäv bild av hur kapitaltillförseln vid ett bolags framväxt och utveckling ser ut. För samtidigt är det känt att företag gynnas av de finansiella resurser som finns att tillgå inom en familj, där hushållets välstånd är starkt förknippat med uppstarten av bolag, även om kapitalet inte investeras direkt i företaget[7]. Det har definierats som ett ”överlevnadskapital”[8] och förklarar varför vissa företag är mindre benägna att upphöra med sin verksamhet än andra[9]. Denna kapitaltillförsel sker inte sällan i ett skede där traditionella investerare bedömer att risken är allt för hög för att en investering ska gå att motivera och/eller räkna hem. Det vill säga, i relativt tidiga skeden. Detta kapital omtalas dock inte i termer av en investering, utan definieras snarare som något som försörjer familjen[10].

”Vi levde på min lön och av våra sparade pengar, vilket gjorde att han kunde avstå från lönen och såg det som att han kunde investera i företaget vilket gjorde att han fick en större del av företaget.”

Medan livskamratens lön används för att täcka familjens löpande utgifter, investeras entreprenörens lön i företaget mot en större ägarandel. En företagares livspartner framstår ur det avseendet som en stor möjliggörare vid uppstarten och utvecklingen av ett företag. Mot bakgrund av att 70 % av de företag som startas, startas av en man. Samtidigt som analyser från Tillväxtverket visar att 92,5 % av de skattemedel som avsätts till företagsstöd går till företag som drivs av män[11] tycks det i första hand vara mannens lön som investeras, medan kvinnans inkomst ombesörjer familjen. Familjens finansiella tillgångar koncentreras med andra ord till det företag som mannen, med stöd av staten, vanligtvis äger och kontrollerar, trots att kapitalinsatsen har varit gemensam. Inte sällan har det också träffats en överenskommelse om att kvinnan tar ett större ansvar för hushållet och majoriteten av föräldraledigheten för att möjliggöra uppstarten av hans företag[12]. Något som har visat sig vara viktigt för ett företags överlevnad samtidigt som de ökar dess resultat[13],[14],[15],[16]. Det finns med andra ord även en social aspekt av investeringen. Det tycks innebära att entreprenörskap och företagande gynnas av vad som brukar definieras som en ojämnställd relation, samtidigt som en jämställd relation missgynnar företagets utveckling och resultat[17].

Det kan i sig uppfattas som problematiskt, men kompliceras ytterligare av att det offentligt finansierade arbetet med att skydda företagens intressen inte sällan uppmuntrar entreprenören till att göra aktierna till enskild egendom. Det innebär att aktierna och dess värde inte ingår i en bodelning vid en eventuell separation. Livspartnern, som oftast är en kvinna, kan ur det avseendet avskrivas rätten till ett värde personen i fråga har bidragit till att skapa genom att investera såväl tid som pengar.


De statliga initiativen reproducerar med andra ord en social och ekonomisk samhällsordning som de själva arbetar för att motverka inom ramen för jämställdhetspolitiska mål och reformer. Resonemanget kan givetvis appliceras även i de fall kvinnan driver företaget och mannen står för såväl den ekonomiska som sociala investeringen. Men i och med att det i dagsläget är betydlig fler män än kvinnor som startar och äger företag, samtidigt som majoriteten av det statliga stödet går till bolag som drivs av män, är det i första hand kvinnans investering som förbises.


För att göra entreprenörskap och företagandet mer jämställt behöver vi följaktligen bli bättre på att se flera aspekter av de investeringar som görs för att skapa den ekonomiska tillväxt som ska bära vårt land och vår välfärd.


Dessa aspekter saknas dock inom det svenska innovationsstödssystemet. Här finns det ett stort antal aktörer som arbetar med affärsutveckling, vars kunskap är avgörande för hur rådgivning gentemot företag i tidiga faser utformas. Det blir därför viktigt att öka kännedomen om de konsekvenser rådgivningen kan föra med sig. Idag avhandlas dessa frågor bästa fall på ett ostrukturerat och informellt plan, som är beroende av den relation rådgivaren har till entreprenören. Det finns med andra ord inte en formell struktur som belyser frågorna på ett lika systematiskt sätt som företaget genomlyses på andra plan.


Det blir därmed väldigt svårt att påstå att den tillväxt som främjas, sker på jämställda premisser. Det vill The Yes Way givetvis bidra till att ändra på och ser en rad olika handlingar för synliggöra och inkludera samtliga investerare i en entreprenöriell process.

Förslag på actions

  • Öka kunskapen om livspartnerns investeringar hos aktörer och affärsutvecklare

  • Verka för att skapa en struktur som inkluderar livspartnern i delar av affärsutvecklingsprocessen

  • Erbjud rådgivning kring såväl företagets som familjens ekonomi och juridik, vilka inte sällan är två tätt sammanlänkade system


Är du aktör/innovationsfrämjare/myndighet eller entreprenör som är intresserad att lyfta detta arbete vidare? För vidare dialog och intresse hör av dig till hey@theyesway.se


Denna text är en gästkrönika som författats av forskare Matilda Eriksson i samarbete med The Yes Way och bygger på avhandlingen Entreprenörskapets tysta(de) röster, företagsekonomiska institutionen Stockholms Universitet. Du kan ladda ner avhandlingen här.


[1] Proposition 2005/06:155. Makt att forma samhället och sitt eget liv – nya mål i jämställdhetspolitiken. Näringsdepartementet. Harpsund den 16 mars 2006. [2] Asplund, J. (1970). Om undran inför samhället. Lund: Grahns Tryckeri AB. [3] Gompers, P. och Lerner, J. (2001). The venture capital revolution. Journal of economic perspectives, 15(2), 145-168. [4] Heikensten, E., Bonnier, E., Sundåker, C. och Waxin, L. (2021). Vi vill veta: Hur står del av statens satsningar på entreprenörskap når kvinnor? Vi vill ha data som visar vem som tjänar på statens pengar. Ownershift. [5] Heikensten, E., Waxin, L., Sundåker, C. och Hammarberg, E. (2019). Vem äger Sverige? En nollmätning av ägandet i Sverige. Ownershift. [6] Heikensten, E., Bonnier, E., Sundåker, C. och Waxin, L. (2021). Vi vill veta: Hur står del av statens satsningar på entreprenörskap når kvinnor? Vi vill ha data som visar vem som tjänar på statens pengar. Ownershift. [7] Rodriguez, P., Tuggle, C.S. och Hackett, S.M. (2009). An Exploratory Study of How Potential Family and Household Capital Impacts New Venture Start-Up Rates. Family Business Review, 22(3), 259- 272. [8] Dreux IV, D.R. (1990). Financing family business: Alternatives to selling out or going public. Family Business Review, 3(3), 225-243. [9] Lin, Z., Picot, G. och Compton, J. (2000). The entry and exit dynamics of self-employment in Canada. Small Business Economics, 15(2), 105-125. [10] Eriksson, M. (2021). Entreprenörskapets tysta (de) röster: En narrativ studie om kvinnor som delar sitt liv med en man som är entreprenör (Doctoral dissertation, Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet). [11] Tillväxtverket (2013) Hur kan företagsstöden bli mer jämställda? Avrapportering enligt Regeringsbeslut N 2012/1368/RT, Rapport 0151. [12] Eriksson, M. (2021). Entreprenörskapets tysta (de) röster: En narrativ studie om kvinnor som delar sitt liv med en man som är entreprenör (Doctoral dissertation, Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet). [13] Belenzon, S., Patacconi, A., och Zarutskie, R. (2016). Married to the firm? A large-scale investigation of the social context of ownership. Strategic Management Journal, 37(13), 2611-2638. [14] Matzek, A. E., Gudmunson, C. G. och Danes, S. M. (2010). Spousal capital as a resource for couples starting a business. Family Relations, 59(1), 60-73. [15] Williams, D.R. (2004). Effects of childcare activities on the duration of selfemployment in Europe. Entrepreneurship Theory and Practice, 28(5), 467-485. [16] Eddleston, K.A. och Powell, G.N. (2012). Nurturing entrepreneurs’ work– family balance: A gendered perspective. Entrepreneurship Theory and Practice, 36(3), 513-541. [17] Eriksson, M. (2021). Entreprenörskapets tysta (de) röster: En narrativ studie om kvinnor som delar sitt liv med en man som är entreprenör (Doctoral dissertation, Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet.